Korrosion
Korrosion innebär att ett material löses upp genom en reaktion med omgivningen. Det kan ske såväl i luft som i vatten, men även i kemiska lösningar, m.m. Vanligast är det att föremål av metaller som järn och aluminium korroderar, men plast- och träföremål kan också få problem. Det finns två typer av korrosion: kemisk och elektrokemisk. Den elektrokemiska kallas även för galvanisk korrosion.
Alla metaller har någon form av elektrisk potential som kan rangordnas i en spänningsserie. Här listar vi de mest intressanta metallerna som kan förekomma i en båt. Listan börjar med de katodiska, de "icke påverkbara", och längst ner de anodiska, de "påverkbara".
Metall Förekomst, användning ombord Guld: Kontakter i finare instrument Titan: Moderna lättviktsriggar och beslagsdetaljer Syrabeständigt stål: Beslag och riggdetaljer Monell (CuNi legering): Popnitar Brons: Beslag Koppar: El-kablar Mässing: Skruvar o.s.v. Bly: Köl Gjutjärn: Motorblock Vanligt stål Aluminiumlegeringar Master, skrov, drivsystem Zink: Offeranoder
Om man studerar den elektriska potentialen hos metallerna i ovanstående lista är skillnaden som störst mellan den första metallen, guld, och den sista som är zink. Mellan dessa två metaller kan den största elektriska spänningen uppstå.
För man ihop två olika metaller när det är torrt kommer ingenting att hända. Är det däremot fuktigt så startar en process, där en ström börjar att flyta mellan metallerna. Fenomenet kan jämföras med vad som sker i ett batteri. Här motsvarar fukten batteriets elektrolyt. Vatten kan alltså fungera som en elektrolyt och ju mer förorenat vattnet är, desto mer ledande kommer det att bli. Därför är saltvatten en bättre elektrolyt än vad sötvatten är.
När en zink- och en gjutjärnsplatta sänks ned i saltvatten och förbinds med varandra startar en elektrokemisk process. Joner börjar att vandra från zinkplattan till gjutjärnsplattan, och med tiden förtärs zinkplattan, däremot inte gjutjärnsplattan som förblir oskadd. Detta kallas för galvanisk korrosion. I detta fall är zinken en offeranod, den offras för att bevara gjutjärnet.
I den marina miljön är korrosion ett stort problem. Särskilt viktigt är det att undvika fukt och salt på instrument och lanternor som ju är utsatta för alla väder. I motorrummet kan ständiga temperaturväxlingar skapa kondens och tillsammans med salt kan det orsaka korrosion.
Skydd mot korrosion
Hur kan man då skydda föremål från att korrodera? Metaller som är i direktkontakt kan isoleras från varandra genom exempelvis ett mellanlägg av plast, ett lackskikt eller något annat som kan skilja metallerna åt. I elektriska installationer bör man ha beständiga metaller som inte påverkas så lätt (de första metallerna i ovanstående lista). Det finns även fuktfördrivande spray som håller kontakter och kopplingar "feta". På vissa utvalda platser i båten, som t.ex. i motorrummet, kan det vara bra att placera en s.k. "torrboll" innehållande salter som tar upp fukten i utrymmet. Kom dock ihåg att byta ut den ofta!
Under vattenlinjen är det särskilt utsatt för galvanisk korrosion. En propelleraxel kan skapa problem för ett båtskrov och t.o.m. motorn. Utombordsdrev och segelbåtsdrev är gjorda av en metall-legering som står långt ner på ovanstående lista, vilket innebär att de på kort tid kan försvinna om de inte skyddas. Här brukar man använda offeranoder av zink till skydd. Anoder skall ej målas över, och det är viktigt att de har god metallisk kontakt med de föremål som skall skyddas. Skrapa metallen så att det blir en ren kontaktyta. Även anodernas ytor bör man skrapa på, de blir mer effektiva om man avlägsnar den korroderade beläggningen emellanåt. När anoderna har förtärts mer än hälften ska de bytas ut.
